Inriktningar

Ballonger

Över tid har liberalismen splittrats, och kommit att få olika inriktningar, även om grundtanken om människans frihet fortfarande finns med hos alla. Splittringen inleddes med den industriella revolutionen, då det materiella välståndet ökade.

Men, även klyftorna ökade och att folk blev friskare tillsammans med en kraftig befolkningsökning gjorde också att en del blev arbetslösa eller fick sänkta löner. Här uppstod de första oenigheterna om hur dessa problem skulle lösas, inom liberalismen.

En grupp ville ha lagar om minimilöner, ökad säkerhet för arbetare och förbud mot barnarbete, till exempel. Detta förslag ansågs av de ”laissez faire”-inriktade liberalerna inkräkta på friheten.

Denna tvist kan sägas ha skapat de två stora huvudinriktningar vi idag kan se inom liberalismen; socialliberalismen och nyliberalismen. Den klassiska liberalismen ses av många som synonymt med nyliberalismen.

Andra anser att klassisk liberalism är bunden av en tidsanda, och inte kan omsättas i dagens samhälle. Den klassiska liberalismen brukar också kallas ”laissez faire” liberalism, efter den ekonomiska lära som, bland andra, framfördes av Francois Quesnay, i Frankrike på 1700-talet.

Den klassiska liberalismen, liksom nyliberalism och libertarianism, betonar vikten av privat egendom, naturrätten, begränsning av statligt inflytande och en ekonomisk politik med stark betoning på fri marknad. Libertarianismen strävar efter att minimera statens inflytande över människors liv, och är den inriktning av liberalismen som är vanligast i USA.

Man vill ge staten så lite inflytande över individen som möjligt, vilket ger människor en större frihet att själva styra över sina liv. Men, naturligtvis ger denna politik också nackdelar, i synnerhet för människor med svag ekonomi.

När inte staten ska ha inflytande, finns heller inte den hjälp att få som i ett samhälle där staten har ett större ansvar för medborgarna. Socialliberalismen skiljer sig från den klassiska liberalismen främst genom att man inbegriper en positiv frihetsdefinition i sin ideologi.

Den klassiska liberalismen utgår från en negativ frihetsdefinition, det vill säga att man erhåller frihet genom avsaknad av förbud och tvång. Den positiva frihetsdefinition som finns inom socialliberalismen pekar på att frihet innebär möjligheten att genomföra något som anses önskvärt.

Denna socialliberala syn innebär att man ställer sig positiv till ett starkt socialt skyddsnät. Denna inriktning av liberalismen ger därför stora fördelar för svagare individer, som kan ha stor hjälp av ett socialt skyddsnät.

Nackdelen blir, ur liberal synvinkel, att staten får ett större inflytande och individens frihet måste inskränkas något. En annan inriktning är den konservativa liberalismen, som sammanlänkar den liberala ideologin med ett konservativt synsätt.

Historiskt sett kan man säga att den klassiska liberalismen hade mer gemensamt med dagens konservativa liberalism än med nyliberalismen. Man värnar starkt om individens valfrihet, vilket är gynnsamt för många, men kan vara negativt för svagare individer som inte har resurser att klara sina problem på egen hand.

I svensk politik ses Folkpartiet som det parti som för en renodlad socialliberal politik, men många av de andra partierna har också socialliberala tankegångar. Men, även Centern bygger sin politik på en liberal grund.

Moderaterna är det, i Sverige, bästa exemplet på parti som för en konservativ liberal politik.