Liberalism

Frihet

Liberalism är en politisk ideologi där, som namnet antyder, frihet står i fokus. Liber betyder frihet på latin, och det är just frihet för den enskilda människan som eftersträvas i liberalismen.

Varje människas frihet och integritet är helt enkelt okränkbar. Den politiska liberalismen utvecklades ur de idéer som väcktes under upplysningstiden, då politik och vetenskap frigjorde sig från kyrkan och kungahuset.

På 1700-talet började man hylla begrepp som frihet och tolerans. Samtidigt uppstod också tvivel, eller misstro till den reglerade och auktoritära ekonomi som bedrevs, och man satte en större tilltro till människans möjligheter att utveckla sig själv.

Allt eftersom den moderna vetenskapen växte, växte också den politiska tron på utveckling och framsteg. Ur detta föddes de grundtankar som sedan följt liberalismen.

Från början betydde liberalismen en ny syn på ekonomi, men kom sedan också allt mer att handla om den enskilda människans frihet. Man kan säga att liberalismen grundlades under 1700-talet, men det var först under 1800-talet som ordet liberalism dök upp i allmänt politiskt språkbruk.

Det finns flera namn som skulle kunna nämnas som företrädare och grundare till den politiska liberalismen. När det gäller tanken om att fria individer skulle kunna bilda grunden för ett stabilt samhälle, måste man nämna den engelske filosofen John Locke.

I sin bok, Two Treatises of Government, som handlade om ekonomisk och intellektuell frihet, utvecklade han en teori om naturrätten, som kan ses som en föregångare till våra tiders mänskliga rättigheter. Under upplysningstiden spelade franska filosofer, som Voltaire och Rousseau, stor roll för liberalismens utveckling.

Även Adam Smith bör nämnas bland de som grundlade den politiska liberalismen som lever än idag. Liberalismen har utvecklats genom åren, och utvecklingen har ibland gått åt lite olika håll.

Detta har medfört att vi idag kan dela in liberalismen i olika inriktningar. I första hand delar vi in liberalismen i två huvudinriktningar; socialliberalism och klassisk liberalism.

I den socialliberala inriktningen ser man ett bredare rättighetsbegrepp. Här anser man, bland annat, att rätten till utbildning och skälig inkomst hör till varje individs rättigheter.

Dessa räknas som positiva rättigheter, och kan ibland vara tvungna att negligera den negativa rätten att inte bli utsatt för offentliga ingrepp i det socioekonomiska livet. Den klassiska liberalismen kallas också nyliberalism.

Denna form av liberalism kan direkt härledas till det klassiskt liberala idéarvet från 1600- och 1700-talen. Två betydande traditioner inom den klassiska liberalismen och nyliberalismen är individens rätt till frihet, liv och egendom, samt den ekonomiska liberalismen.

Utöver dessa två huvudinriktningar av liberalismen kan man också se en del mindre riktningar, som nationalliberalism, ordoliberalism, och frisinne. Man talar också om konservativ liberalism, som är en sorts högerriktning, och förenar liberalismen med konservativa idéer.

I det svenska partisystemet är det främst Folkpartiet som kopplas ihop med liberalismen. Folkpartiet bygger sin politik helt på liberalismen.

Men, även Centern är numera ett uttalat liberalt parti. Det är bara ett fåtal år sedan som ordet liberal infördes i Centerns partidokument.

Moderaterna har rötter i både liberal och konservativ ideologi och för en politik som kombinerar liberalism och konservatism.